I denna artikel behandlas hanteringen av de vanligaste värdepapperen i bokföringen och bokslutet samt därtill hörande beskattning i ett aktiebolag. Värdering av finansiella instrument till gängse värde enligt bokföringslagen 5 kap. 2 a § behandlas inte i denna artikel.
Varför har värdepapperen förvärvats?
Var värdepapperen presenteras i balansräkningen avgörs av syftet för vilket de har förvärvats. Bokföringsnämnden har redan år 2004 i sitt utlåtande nr 1735, Om huruvida intäkter från försäljning och administrering av värdepapper skall tas upp i omsättningen, tagit ställning till olika presentationsalternativ. Detta utlåtande är fortfarande i huvudsak aktuellt och styr bokföringen av värdepapper och deras avkastning.
Först måste man alltså klargöra varför värdepapperen har förvärvats. Det finns tre alternativ: man eftersträvar antingen långsiktig nytta för företagets affärsverksamhet genom ett långt innehav, man avser att bedriva aktiv värdepappershandel för att erhålla försäljningsvinster, eller så siktar man på kortfristiga placeringar när företaget har likvida medel som överstiger det nuvarande behovet och bankkontot inte ger någon nämnvärd avkastning. Kunden skall uttrycka avsikt; det är inte bokförarens uppgift att försöka gissa sig till den.
Olika presentationsalternativ
Om värdepapperen har förvärvats för att tjäna företagets affärsverksamhet på längre sikt, ska de vid anskaffningen bokföras under placeringar i bestående aktiva. Exempel på sådana värdepapper är aktier i ett fastighetsaktiebolag som ger rätt att besitta affärslokaler som används av företaget. Det kan även röra sig om dotterbolagsaktier eller ett kapitaliseringsavtal. Aktier i en viktig leverantör eller underleverantör är också typiska värdepapper som tryggar företagets verksamhet. När aktier bokförda under placeringar i bestående aktiva säljs, bokförs värdepapperens anskaffningsutgift (eller den återstående anskaffningsutgiften efter nedskrivningar) på kreditsidan under placeringar i bestående aktiva, och den erhållna försäljningsvinsten eller -förlusten bokförs i gruppen finansiella intäkter och kostnader. Likaså presenteras övriga intäkter från placeringar i bestående aktiva, såsom dividender eller ränteintäkter, under finansiella intäkter.
Om syftet är att påbörja aktiv värdepappershandel, ska anskaffningsutgiften för de köpta värdepapperen bokföras under inköp i gruppen anskaffningar. Försäljning av värdepapper utgör omsättning och försäljningsvinsten eller -förlusten påverkar rörelsevinsten. Dividender är också intäkter från värdepapper, så i en värdepappershandlares bokföring bokförs dessa som omsättning.
Vid anskaffning av finansiella värdepapper (finansieringstillgångar) bokförs anskaffningsutgiften direkt i balansräkningen på raden för finansiella värdepapper. Försäljning och dividendintäkter hanteras på samma sätt som beskrivits för placeringar i bestående aktiva.
Anskaffningsutgift
Anskaffningsutgiften för värdepapper är det betalda köpepriset ökat med eventuella andra utgifter relaterade till förvärvet. I Bokföringsnämndens utlåtande 2015/1942 om bokföring av utgifter anknytning till aktieförvärv konstateras att alla utgifter som inte skulle ha uppstått om förvärvet inte genomförts ska räknas till anskaffningspriset. Sådana utgifter är till exempel överlåtelseskatt, förmedlingsprovisioner, expertarvoden och utlåtanden om objektet för affären.
Värdering i bokslutet
Hanteringen av en eventuell nedskrivning i bokslutet beror på i vilken balanspost värdepapperen har bokförts.
Bestående aktiva: Enligt BFL 5 kap. 13 § ska en nedskrivning göras om värdenedgången är av bestående karaktär. Det har inte angetts några procentuella eller euromässiga värden för vad som anses vara "bestående", men i praktiken kan en värdeminskning på 10–15 % under tre år uppfylla kravet. Det är även möjligt att värdera värdepapper i bestående aktiva till kursen på varje balansdag, varvid även en liten kursnedgång skulle orsaka en nedskrivning och en återhämtning en korrigering. Detta är dock ett arbetsdrygt sätt och påverkar sällan den rättvisande bilden enligt väsentlighetsprincipen. Nedskrivningen görs under finansiella intäkter och kostnader på raden Nedskrivningar av placeringar som hör till bestående aktiva.
Omsättningstillgångar: Här gäller principen om lägsta värde enligt BFL 5 kap. 6 §. Denna är absolut, vilket innebär att inget krav på väsentlighet eller bestående karaktär ställs. Om en aktie som hör till omsättningstillgångarna skulle kunna anskaffas billigare på balansdagen, eller om man vid försäljning skulle få ett lägre pris än anskaffningsutgiften i balansen, ska skillnaden bokföras som nedskrivning. Detta sker via lagerförändringen när inventeringen görs till det lägre priset.
Finansieringstillgångar: Enligt BFL 5 kap. 2 § ska en nedskrivning bokföras omedelbart. Nedskrivningen bokförs under finansiella intäkter och kostnader på raden Nedskrivningar av finansiella värdepapper som hör till rörliga aktiva.
Korrigering av nedskrivning
Bokföringslagen 5 kap. 16 § behandlar rättelse av nedskrivningar. Bestämmelsen om korrigering av en nedskrivning som gjorts under ett tidigare räkenskapsår är tvingande. En nedskrivning kan senare visa sig vara obefogad om värdepapperets värde återhämtar sig till den ursprungliga anskaffningsutgiften eller däröver. En tidigare gjord nedskrivning kan dock aldrig korrigeras till ett högre belopp än den ursprungliga nedskrivningen. Därför är det viktigt att i balansspecifikationerna följa varje värdepappers ursprungliga anskaffningsutgift samt tidigare gjorda nedskrivningar och eventuella korrigeringar av dessa.
Korrigeringen bokförs för placeringar i bestående aktiva och finansiella värdepapper på samma rad i gruppen finansiella intäkter och kostnader som den ursprungliga nedskrivningen gjordes på. Bokföringsnämnden har gett ett utlåtande om hur återföringar av nedskrivningar av placeringar bland bestående aktiva ska redovisas i resultaträkningen (Bokföringslagen 5 kap. 16 §).
När det gäller värdepapper i omsättningstillgångar sker korrigeringen genom att justera inventarievärdet för värdepapperet, varvid korrigeringen bokförs via lagerförändringen i resultaträkningen.
Separat värdering
Värdepapper omfattas av bokföringslagens bestämmelse om separat värdering. Om ett värdeandelskonto innehåller värdepapper från flera olika bolag ska varje bolags värdepapper värderas för sig. En värdeminskning i ett bolag kan inte kompenseras med en värdeökning i ett annat. Bokföringsnämndens utlåtande 2004/1725 (Om separat värdering av tillgångar och om väsentlighetsprincipen vid nedskrivning etc.) beskriver separat värdering när en värdepappersportfölj innehåller aktier i flera företag. Varje aktiepost ska då värderas separat. Utlåtandet konstaterar dock att om aktier i samma företag har köpts i flera poster med olika anskaffningspris, får man beräkna ett vägt medelpris för dessa. Först om detta medelpris understiger marknadspriset på balansdagen ska en nedskrivning göras.
På grund av separat värdering är det inte möjligt att bokföra förändringen i en värdepappersportfölj som hör till rörliga aktiva enbart som differensen mellan portföljens värde vid räkenskapsårets början och slut, även om inga affärer gjorts. Det är möjligt att även om innehållet är detsamma, har kurserna förändrats så att en nedskrivning måste göras för en aktiepost medan en gammal nedskrivning kan korrigeras för en annan.
Förändringar på värdeandelskontot utan transaktioner
Antalet aktier i ett bolag kan ha ökat på kontot trots att inga köp gjorts. Det rör sig då om en så kallad aktiesplit, där en gammal aktie delats upp i till exempel två eller fyra nya aktier. Bokföraren måste då kontrollera villkoren för spliten t.ex. på bolagets hemsida. Aktierna i balansen får en ny anskaffningsutgift per styck (t.ex. hälften eller en fjärdedel av den ursprungliga).
En helt ny aktiepost kan också ha dykt upp. Detta kan ske t.ex. om ett bolag man äger har delat ut aktier i ett tredje bolag som dividend. Även detta kräver en kontroll på det utdelande bolagets hemsida för att fastställa anskaffningsutgiften för de nya aktierna. Bokföringen blir då: Per Aktier/Aktieinköp An Dividendintäkter.
På senare tid har börsnoterade bolag även genomfört delningar (fissioner). Vid en total delning upplöses det gamla bolaget och ersätts av två nya. Vid en partiell delning avskiljs en affärsverksamhet till ett nytt bolag, och aktieägarna får aktier i detta. Skatteförvaltningen meddelar på sina sidor i vilket förhållande den gamla anskaffningsutgiften ska fördelas mellan de nya bolagen.
Beskattning av värdepapper
Dividendintäkter mellan två icke-noterade bolag är skattefria för det mottagande bolaget på grund av det så kallade förbudet mot kedjebeskattning. Om utdelaren är ett offentligt noterat bolag och mottagaren ett icke-noterat bolag, är dividenden helt skattepliktig inkomst för mottagaren.
Hanteringen av nedskrivningar i beskattningen beror på vilken tillgångspost i balansen värdepapperen tillhör:
För att en nedskrivning gjord enligt försiktighetsprincipen i ett tidigare bokslut ska kunna utnyttjas när förlusten realiseras, är det viktigt att följa gjorda nedskrivningar och korrigeringar i balansspecifikationerna.
Om en aktie i bestående aktiva uppfyller definitionen för anläggningstillgångar enligt näringsbeskattningslagen, kan försäljningsvinsten vara skattefri för det säljande bolaget (NärSkL 6 b §). Eftersom detta är ett betydande undantag från den allmänna beskattningen av försäljningsvinster, tolkar skattemyndigheten förutsättningarna strikt. Det är ofta skäl att begära ett förhandsavgörande från Skatteförvaltningen om man avser att presentera en försäljningsvinst som skattefri.
Författare
Leena Rekola-Nieminen
Skatteexpert
Leena Rekola-Nieminen har varit företagare i redovisningsbranschen hela sin yrkeskarriär. Hon är långvarig medlem i Bokföringsnämnden och medlem i Ekonomiadminstrationsförbundets expertgrupp för bokföring och beskattning. Hon har även en lång karriär som utbildare inom ekonomiadministration, dessutom har hon skrivit faktaböcker, artiklar och artikelserier inom området.