I olika företagsformer skiljer sig skatteplaneringen för företagaren och företaget avsevärt åt. Till exempel i enskilda näringsidkares företag, öppna bolag och kommanditbolag beskattas företagets beskattningsbara inkomst som företagarens inkomst. I ett aktiebolag beskattas bolaget och företagaren separat. Detta är bara ett exempel på skillnaderna jämfört med ett aktiebolag, där möjligheterna till skatteplanering mellan företagaren och bolaget är större än i de andra företagsformer.
En av de mest typiska frågorna gällande skatteplanering i aktiebolag är företagarens eget behov av att ta ut medel från sitt eget bolag. Frågan är då ofta om man ska tillfredsställa sitt behov av att ta ut medel i form av lön eller utdelning (dividend). I en sådan jämförelse är företagarens synvinkel ofta den totala skattebelastningen, det vill säga sina egna och bolagets skatter totalt.
Behovet av skatteplanering uppstår främst av att lön är avdragsgill för bolaget (inklusive sociala avgifter) och till 100 procent beskattningsbar för företagaren. När det gäller lön handlar det således om en helt enkel beskattning. Dividend är däremot inte avdragsgill för bolaget, men beskattas som företagarens inkomst. För att dividenden inte ska beskattas helt och hållet dubbelt har beskattningen av dividenden lättats i företagarens beskattning. Dividend handlar dock alltid delvis om en dubbel beskattning.
Lättnaden av företagarens dividendskatt har genomförts så att en del av dividenden är beskattningsbar och en del är skattefri. Lättnadens storlek beror på det matematiska värdet på aktien, som beräknas på basis av bolagets justerade nettoförmögenhet – det vill säga tillgångar minus skulder. I ett aktiebolag med en person som ägare kan man förenklat tänka att nettoförmögenheten är densamma som det sammanlagda matematiska värdet på aktierna.
En avkastning på 8 procent beräknad på nettoförmögenheten är till 25 procent beskattningsbar kapitalinkomst för företagaren. Detta är en så kallad lättare beskattad dividend. (kapitalinkomstdividend). Om mer dividend betalas ut beskattas den överskjutande delen till 75 procent som förvärvsinkomst (förvärvsinkomstdividend). Således – som konstaterats ovan – omfattas dividend i praktiken alltid åtminstone delvis av dubbel beskattning.
Syftet med exemplen nedan är att beskriva grundläggande situationer där lön och dividend påverkar företagarens och hans bolagsbeskattning.
Exempel 1.
| Bolagets resultat före löneutbetalning: | 100 |
| -/ Lön: | 0 |
| = Bolagets beskattningsbara inkomst: | 100 |
| Bolagets skatt 20 %: | 20 |
Företagaren betalar ingen skatt alls, men bolaget betalar 20 pengar (= 20 % x 100).
Exempel 2.
| Bolagets resultat före löneutbetalning: | 100 |
| -/ Lön (inkl. sociala avgifter): | 100 |
| = Bolagets beskattningsbara inkomst: | 0 |
| Bolagets skatt 20 %: | 0 |
Om företagarens slutliga förvärvsinkomstskatt på lönen blir under 20 %, kan löneutbetalning anses vara ett bra alternativ ur skatteplaneringssynpunkt.
Exempel 3.
| Bolagets resultat före löneutbetalning: | 100 |
| -/ Lön: | 0 |
| = Bolagets beskattningsbara inkomst: | 100 |
| Bolagets skatt 20 %: | 20 |
Bolaget delar ut hela vinsten efter skatt, dvs. 80.
Låt oss först anta att bolaget har så mycket nettoförmögenhet att hela 80 pengar som lättare beskattad utdelning.
| Företagarens mottagna dividend: | 80 |
| Beskattningsbar 25 %: | 20 |
| Kapitalinkomstskatt (30 %): | 6 |
De totala skatterna är då bolagets skatt på 20 pengar och företagarens skatter på 6 pengar, det vill säga totalt 26 pengar. Detta innebär att 26 % av utgångspunkten på 100 pengar går till skatter. Detta är också i allmänhet den totala skattebelastningen på dividenden.
Det är uppenbart att om dividenden beskattas med en ännu högre skattesats, det vill säga som förvärvsinkomst, blir dividenden ännu mer ofördelaktig. När lönens belopp stiger börjar också progressionen att bita, och jämförelsesituationen blir i praktiken mer utmanande.
Hur som helst kräver hanteringen av den helhet som presenteras ovan, skatteplanering. När det gäller planering av uttag av medel (lön eller dividend) är utgångspunkten för skatteplaneringen företagarens behov av att ta ut medel. Då är grundfrågan hur mycket medel företagaren behöver för sitt eget och sin familjs bruk per år netto.
I praktiken bör behovet av att ta ut medel bedömas. Om det till exempel är 40 000 euro netto, bör behovet av att ta ut medel planeras i enlighet med detta. Även möjligheterna att ta ut medel från aktiebolaget påverkar naturligtvis saken. Till exempel kräver dividend att bolaget har utdelningsbara fria egna medel som är minst lika stora som den utdelning som beslutas. Å andra sidan får den totala utdelningen inte heller äventyra bolagets likviditet.
I den skatteplanering som bedrivs under räkenskapsperioden kan man också sträva efter att påverka till exempel mängden utdelningsbara fria egna medel vid behov. Då kan planeringens fokus utvidgas till exempel till att planera bolagets lönsamhet.
I praktiken påverkas optimeringen av uttagsordningen av många faktorer. Sådana är bland annat mängden medel som ska tas ut och nettoförmögenheten, kommunalskattesatsen, eventuell kyrkoskatt, FöPL-arbetsinkomst och bolagets beskattningsbara inkomst. Därför kan en enda, allmänt giltig regel för uttag av lön och utdelning eller en kombination av dessa inte ges. Följande tumregel för uttag av medel beskriver dock en estimerad optimal ordning för uttag av medel.
När man följer den förmånlighetsordning som anges är det värt att komma ihåg att förvärvsinkomster beskattas progressivt, det vill säga när behovet av att ta ut medel övergår från nivå 3 till nivå 4, måste ordningen byggas upp från början, eftersom progressionen i praktiken börjar stiga direkt från den första euron förvärvsinkomst.
Författare
Kari Alhola
Skatteexpert
Kari är en företagare som erbjuder experttjänster inom ekonomiförvaltning och beskattning. Han har hjälpt otaliga företagare och företag samt aktörer som stöder dem, såsom bokföringsbyråer, i olika roller med såväl skattefrågor som andra frågor inom ekonomiförvaltning i cirka 30 år.